Välkommen Tillbaka Till Forntiden! Till Mina Upplevelser å Liv Som Stockholmare Till en En Samhällsironisk Lustifikation På Stockholmska Över Mitt Liv I Svedala. När man nu har nått pensionsåldern, undrar man ju va' man kan göra på gamla dar - nånting måste man ju göra, mer än å bara sitta å mata duvor hela dan. Alltså tog man sej en funderare och kom fram med ideen, varför inte skriva en samhällsironisk bok om mitt liv å hur ja' levde i och upplevde Sverige när ja' bodde där - flyttade ut 1979, men på mitt språk - på stockholmska, en dialekt (språk?) i utdöende, fritt från så kallad "nyslang", baserat på ord från invandrarspråken, helt enkelt den stockholmska som snackades och formades av söderkisarna själva under 50 å 60-talet, utan (större) främmande inflytande. Boken kan kanske ses som ett desperat försök å rädda va' som räddas kan va' 're gäller den stockholmska dialekten innan de' e' för sent nu när alla dönickar klär sej i svid å snara å frenetiskt försöker sila tugget för å verka viktigare å slugare än dom egentligen e'. Ja' flytta ut från Svedala för 34 år sen å har därför mer eller mindre lyckats bevara tugget som man använde när man va' ung, å Stockholm va' Stockholm å Stockholmskan va' Stockhomska, bibehållet utan större yttre negativ påverkan. Genom att man drog iväg lyckades man därför undvika utrotningsförsöken från rikssvenskans förespråkare - så när som på dom svensklärare som man hade och som såg sin uppgift här i livet att söka efter meningsbyggnadsfel när man hade skrivit uppsats. Mer än 4 meningsbyggnadsfel å loppet va' kört, sa 'rom. Boken e' oxå tänkt å spegla dåtidens anda i Sverige, hur Svedala förändrades å de' politiska klimatet man växte upp i. Med säkerhet finns de' lesare som har en annan politisk uppfattning än den ja' företräder, men då Sverige enligt den Svenska författningen är ett demokratiskt land me' garanterad yttrandefrihet (!) har ja' tagit mej friheten (vågat) å tillfället å låta mina tankar ha fritt spelrum å har skriv
