Lyckan är vår sanna natur, vårt grundläggande väsen. Den flyktiga lycka som vi tycks hämta från yttre upplevelser framträder i själva verket enbart ur vårt inre. Vi upplever den på grund av att det uppstår ett tillfälligt lugn i vårt sinne när någon av våra önskningar uppfylls. Vi kan aldrig uppleva fullkomlig, bestående och obegränsad lycka så länge vårt sinne är utåtriktat och ägnar sig åt något annat än vårt eget grundläggande självmedvetna varande. För att uppleva sann och evig lycka måste vi uppnå sann självkännedom, ett absolut klart medvetande om vårt eget grundläggande varande, "jag är". Detta är den sanning som Bhagavan Sri Ramana har uppenbarat.
Sri Ramanas filosofi kommer uteslutande ur hans upplevelse av sann, absolut, icke-dual självkännedom, en upplevelse som överskrider allt tänkande, rationellt såväl som irrationellt. Men eftersom vi föreställer oss existensen av dualitet, mångfald och relativitet, tycks vi sakna icke-dual och absolut kunskap om vårt eget grundläggande självmedvetna varande, det som Sri Ramana upplevde som sitt naturliga tillstånd. Han presenterade därför sin filosofi för oss i form av en rationell och logisk analys av vår nuvarande upplevelse som ett begränsat individuellt medvetande, för att möjliggöra för oss att bli fast övertygade om den absoluta verklighet som ligger till grund för och understöder detta begränsade medvetande som vi nu misstar för att vara vi själv.
Sri Ramanas andliga läror är emellertid inte bara en rationell filosofi, utan också en exakt vetenskap och konst. Han avsåg sin filosofi att endast vara den teoretiska grunden för att praktisera den empiriska vetenskapen om självundersökande (
ātma-vicāra), den skarpt självuppmärksamma, fulländade och från tänkande fria konsten att vara.
Denna bok,
Lyckan och Varandets Konst, är ett djupgående utforskande av Sri Ramanas andliga läror i filosofi och praktik.
Författaren till denna bok, Michael James, tillbringade mer än åtta år med att i detalj studera de tamilska originaltexterna av Sri Ramana och hans främste lärjunge, Sri Muruganar, under klar vägledning av en annan nära lärjunge, Sri Sadhu Om. Han har sedan dess fortsatt att studera och praktisera den andliga väg som Sri Ramana lärde ut.
